vi är rastlösa själar som irrar i skogen

Han passade inte till att sjunga pop.
Livet var en Judaskyss och fyra spänn i plånboken var en billig femma.
Varken positiv eller negativ.
Alla sinnen var magnettåg som stöttes bort från varann.
Man behövde vända dem.
Jag var trött på att vara så känslokall.
Det fanns ett stänk av arrogans i det hela med.
Utmanade livet. Men livet la sig jämt.
Virka är terapi. Resultatet blev hårt som mina maskor.
Det fanns ingen kärlek i det hela. Bara ren ilska.
Det behövdes stjärnor att titta på, det behövdes vänner som inte lyssnade.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0