Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig.

Det är för mycket verklighet och för lite drömmar. Det finns ingenting att se fram emot. Man bara går runt i detta tandläkarväder och gör vad man ska. Läser böcker för att uppleva någon annans händelser och känslor. Man har tyvärr tappat sina egna, glömt dom på tåget eller något. Och tåget bara åker iväg. Du ser dina drömmar åka iväg.

Tänkte bara säga att jag är en fantastisk och speciell person och alla som har träffat mig borde vara glad för det. Jag ska lyckas i livet, få ett jobb osv. Ni kan resten av historien. Livet är piss men jag ska klara det och när jag somnar in nån gång och aldrig vaknar mer ska jag vara nöjd. Tänker inte dö förrän det. Därför dör jag inte idag! /tack för mig

/ursäkta mig, jag ska bara gå och ställa mig i ett hörn och skrika lite.

Alla säger alltid att det är fel personer som dör först och jag har alltid nickat glatt som om jag skrattat förvirrat åt livets hårda väg. Men idag fick jag höra att dom Gud älskar mest hämtar han också hem först. Jag antar att när man har lämnat ut sitt hjärta till så många människor så sliter det och man har inte så mycket kvar till sig själv.

Håller på att städa hos mamma i mitt rum som är det minsta rummet i huset. Där har skit tagit plats länge. Har nog inte städat ordentligt på månader. Förstod varför när jag hittade ångesten som jag hade gömt under klädhögar, i påsar och under sängen. Lyckades ändå ta mig igenom den. Ska försöka lova mig själv att inte lägga saker i fotöljen heller, för varje gång jag städar hamnar jag här. Jag gillar mitt hörn. Utan kläder. Utan papper. Fick upp fina julklappar i mitt myshörn också. Nöjd.

Klart vi alla drömmer om en famn att vakna i. Ett mörker tillsammans, ignorera världen och vardagen. Du är stjärnorna och alla planeter. Jag har aldrig vart i rymden.

-du mysan, om jag sa att du var min bästa katt och sen sa jag det till alla andra katter skulle du ta det personligt och seriöst då? Äh varför pratar jag med en katt.

Är vi lyckliga nu?
Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
Radion talar.

Karlavagnen stod i lod ikväll. Jag har suttit hemma hos en fin vän och spått tarotkort, ätit nybakt bröd och druckit te. Blev så lycklig av den stunden, min söndagsångest försvann lite. Så var tvungen att beställa hem en egen tarotkortlek! Bättre och billigare än terapi. Tack buddah.

Tränar med Matilda, körde slut idag. Det bästa med att träna är att när man står på det förbannade löpbandet så kan man inte tänka på nånting annat än hur jobbigt det är och hur lång tid det är kvar. Tankar skildras.

Jag har tinitus. Besviken på krogen. Som vanligt. Ser inte det roliga. Vill göra något spontant och galet. Det sitter fåglar i mina öron och skriker. Jag vill se en betongmåne från mitt fönster. Jag vill byta bort min vardag, skaffa ett par vingar av känslor och lyfta från marken. Men det slutar med att man står på tå så högt som en balettdansös och sedan så kommer någon och klipper av dom. Vafan gör man? Imorgon sover jag bort dagen.

Jag ligger i min säng. Det är mörkt. Varmt. Hjärtat slår hårdare än vanligt, snabbare än vanligt. För så fort går det inte i vanliga fall när man inte rör en enda muskel i kroppen. Idag är dagen då jag ska sjunga på min mormors begravning. Jag har också tusen saker att göra. Tusen vänner att se. Oh Gud nådig dig om du finns hur du tänkt när du satt mig in i detta.

Han ville kyssa hennes läppar, det var bara i henne det fanns hopp. Kunde man vara perfekt? Vinet lika rött som blodet. Lika skör som glaset.

Kunde önska alla ett gott nytt år men är så egoistisk att jag önskar det till mig själv. 2012 har varit det mest sämsta skitår jag upplevt. Det här året kan inte bli sämre och blir det de så är det fan inte värt att ta sig igenom det. Ligger här med sminket kvar och lite onykter och tänker i alla fall börja året bra genom att tatuera mig och övervägan om att gå till vårdcentralen och ta tag i mina mardrömsproblem och magproblem. Det sistnämnda kan ta längre tid. O.k godnatt