mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras

Ibland vill man bara utrymma allihopa och hoppas på något bättre. Iakta livet som en konjuktion. Se stjärnor explodera och svimma från ett berg utan svindel. Ramla ner i stora fiskrensarhänder som fångar upp en och visar att livet inte behöver vara så abstrakt. Fast ibland får man inte som man vill utan får leva kvar i det förvirrade, det förgångna, det förbannade.