pönkt.

Månen såg ut som filurkattens mun och jag bara väntade på att han skulle gestalta sig.
Söndagsångesten fanns inte längre, den hade blivit tordagsångest.
Hon som alltid gick upp för tidigt, för att missa så lite av dagen, sov nu bort dagarna.
Jag är inte rädd för nätter längre. Att vara trött imorgon gör mig ingenting.
Roller höll på att bytas ut och det fanns ingenting att göra åt det.
Hon var bara trött på att bli ett vakum.
Ställ dig på torget och sälj dina svar.
Må du ha klätt dig i dina slitna skor och hoppas att du fryser.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0