Bra dag

Skaffar ett körkort, klipper av mig håret och färgar det platina. Okej, det här känns bra!


Självkänslan är låg

Idag var ett misslyckande. Otur? Bristande kunskap? En jeansjacka med manchesterärmar och lunch på saigon blev trösten. Jag vill bara ligga i min säng hela dagen. Eller träffa honom. Ingenting lockar. Det blir jag och sex and the city antagligen.


Och alla unga vackra kära jävla par som går förbi, varför är inget av dom vi

Enda gången vi älskade varandra var när våra hjärtan slog dubbla slag av en överdos av nikotin och för många San Franciscos utan is.


Han har fickorna fulla av en jävla massa ingenting alls


Vi kunde aldrig riktigt va som dom

Imorgon lämnar jag. Är inte alls otaggad på att sitta i en buss i tio timmar, att gå runt i Oslo som ett fån och inte hitta eller förstå vad någon säger! Skitsamma, det är värt det! Det är bara jag och min bästa vän som kan se det värda i en bussresa på tio timmar för 39 riksdaler.


Total isolering

Det här är bra.


Betala skatt för livets skratt vafan får man tillbaks?

Det var kristallsnö som föll ner på våra glasgator.
Alla blev vackrare i sepia


Nu ser jag lyckan och stoltheten välta

Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig.
Du har orden som tömmer mig. Du har makten att bränna mig


Flyr från livet. Bara för att jag ville det

Idag kom min bästa vän och frågade om vi skulle åka till Göteborg i helgen. Kunde inte säga nej och det svaret förväntade hon sig inte. Men får äntligen fly från det här hemska Örebro. Får äntligen se andra människor. Får sitta på en buss i tolv timmar för att komma undan så ekonomiskt som möjligt. Jag ska till Göteborg. Tillbaka igen som för lite minde än ett år sedan. Bara för att jag vill det. Så jävla glad. Så jävla jävla glad.


Well hello

Kom till mickan


ta dina minnen och försvinn ur mitt liv älskade älskade du

Jag vill sätta spår hos dig.
Hjul som fastnar i lera, män behöver kämpa för att slita loss det.
Jag hörde hjärtslag i vinternatten. Vibrationerna tog hjälp av snöflingorna som dalade ner.
Liksom ekorrens tafatta språng mellan träden.
Kan vi förvandla vin till vatten?
Eller har jag av berusning inbillat mig och vattnet aldrig varit vin.
Vi kommer aldrig förstå varandra.
Allting har bara blivit en besatthet och den blir värre för varje gång jag inte är inne i stormen. 
Längst in i en tornado blåser det inte. 
 

Nu dör jag.

Okej, tre månaders stress kom precis ut i tårar och snor. Det blev cirkus. Jag vill lägga av nu, nu vill jag inte längre. Ska nog gå och spy. T-o-t-a-l-t k-a-o-s


Tid har förlöpt, dagar har gått.

Jag såg en blind man gå runt i gräset längs ån tillsammans med sin hund i solskenet.
Det var då jag förstod att det är en blind man som uppskattar solen mest.
Han som äntligen få se färger gestalta sig och känna värmen mot sin kind.
En blind man är nog den människa som lever mest i mörker.
Jag har levt i mörker. Ett valbart mörker.
Blinda ögon som ser men som inte förstår.
Jag behövde dina kyssar i pannan, på läpparna, halsen, nacken.
Fullständig förnekelse. Jag exploderar snart.
Precis som Steget sjunger så lyckades jag bli någon annan som inte känner någonting.
Nu känner jag.
För mycket.


RSS 2.0