Jag såg en blind man gå runt i gräset längs ån tillsammans med sin hund i solskenet.
Det var då jag förstod att det är en blind man som uppskattar solen mest.
Han som äntligen få se färger gestalta sig och känna värmen mot sin kind.
En blind man är nog den människa som lever mest i mörker.
Jag har levt i mörker. Ett valbart mörker.
Blinda ögon som ser men som inte förstår.
Jag behövde dina kyssar i pannan, på läpparna, halsen, nacken.
Fullständig förnekelse. Jag exploderar snart.
Precis som Steget sjunger så lyckades jag bli någon annan som inte känner någonting.
Nu känner jag.
För mycket.