tänk om jag blir någon annan som inte känner någonting

Känner mig full av all lycka i världen. Och för några minuter sen så saknade jag allt.

Överväger om jag ska orka gå upp imorgon innan skolan och fixa mig. För alla. För ingen.

Blir trött på livet samtidigt som jag älskar det. Kluven är nog det rätt ordet.

Hela mitt liv följer den där jävla röda tråden och inte en enda gång delar den sig.

Antar att det är bra men ändå så hatar jag det.

Allt jag önskar just nu är att någon drar isär trådarna som gör den och sen knyter ihop dom igen.