och någon dag är jag tillbaks och allting blir som allting borde va

"Jag tror jag sitter på en liten bit av asperger. Jag har ganska svårt för att känna sympati för andra människor. Jag får ofta höra vad som tynger människor i min närhet. Och ofta så ställer jag mig frågan; vad är det här för problem? Jag tror att det kan bero på att jag inte kan sätta mig in i andras situationer som jag inte varit med om och förstår. Och det får mig att känna mig som den sämsta vännen i världen. För istället för att sitta där med armen runt dennes axel med tårar sipprandes ner för kinderna och säga "fyfan vad jag tycker synd om dig" så försöker jag bete mig som vanligt. Jag skrattar och är glad. Men också så känns det som att jag överöses med så många problem varje dag, problem som inte ens med mina. Och det känns verkligen som att folk förväntar sig att jag ska lyssna. Men jag klarar verkligen inte av varenda en. Så istället kan jag inte hjälpa någon. Och det är det som gör mig till den sämsta vännen i världen. Eller så är det som jag fått för mig, att jag sitter på en liten bit av asperger."

/t.