Har gjort en söt liten novell här som jag har som uppgift i skolan.
Kände för att lägga upp den här. Finns säkert någon som behöver lite tidsfördriv och vill läsa den.
Fortsatte på en text jag skrev nyss.

Hon bara önskar hjulen på tåget var av gummi så hon kunde punktera dem. Hon bara önskar att tiden stannade.
Hon bara önskar hon kunde vända om.
Hon bara önskar att hon kunde få möta hans läppar igen.

”Kan man tro på kärlek vid första ögonkastet?” Tänkte hon
Kunde man verkligen hitta en människa man älskade så fort man såg den, bara försvinna ut i det tomma? Hon tänkte tillbaka på gårdagens natt. Hur snön hade fallit ner och hur de hade stått på balkongen tillsammans och båda hade rökt samma marlboro. Han hade frågat om hon frös och låtit henne komma innanför hans jacka och han hade hållit om henne. Hon hade näsan alldeles intill honom och dragit in lukten bara för att känna hans doft och känna hur nära hon var honom. Han hade lagt ett mjukt tag omkring hennes hals och dragit hennes ansikte närmare hans och sedan kysst henne. Vid det tillfället hade hon önskat att tiden stannade. Hur kallt det än var kunde inte kylan tränga sig in i den atmosfären.

De hade sedan gått in i hans lägenhet för att göra tevatten. Hon hade lagt sig på soffan medan han hade gått in i köket. Det tog inte lång tid innan han hade kommit tillbaka och lagt sig bredvid. Den tystnaden som uppstod när han kom och det ända som hade hörts var vattnet som kokade. Men ändå var det en tystad som var ren.
- Berätta hur du gör, hade han frågat. Hur du kan få mig att känna mig så säker.
Jag hade inte svarat, för jag hade inte vetat. Jag kunde inte besvara hans känslor, det var bara han som kunde. Jag bara visste att jag kände likadant.
Han hade gått tillbaka till köket och kom med två koppar som han ställde på bordet framför. Det ångade ur dem och hon tänkte att om hon hade varit en tekopp att hon ångat lika mycket.
Hon hade lagt sig med tekoppen i ena handen och med huvudet mot hans bröst. Hon hade hört hans hjärta pulsera och hon undrade vem det var hans hjärta pulserade för, vem var det hans livsglädje fanns hos. Hon kunde inte veta. Det var bara han som visste.

Den kvällen hade hon somnat emot hans bröst. Hon hade aldrig sovit så bra som den natten. När hon vaknat på morgonen sov han fortfarande. Hon hade gått upp och tagit sin sista cigarett. När hon stod därute på balkongen hade tanken slagit henne, ”Vad ger jag mig in på?” Hon hade velat elda upp alla sina känslor med den där sista cigaretten. Bara nudda dem lite som om det vore ett papper och sedan var allt borta. Men ändå förstod hon inte vad det var som var fel. Hon var bara rädd. Rädd att hon skulle bli så förälskad att hon inte skulle kunna klara sig utan honom.
När hon hade öppnade balkongdörren såg hon att han var vaken.
Han hade sagt: - Ditt tåg går om 30 minuter.
Hon hade packat ihop alla sina saker och hade känt sig så destruktiv. Hon ville inte åka, hon ville inte lämna honom. När de hade satt sig i bilen hade hon känt en tomhet inom henne. De hade åkt ner till stationen och det var 7 minuter kvar tills tåget skulle gå. När det väntat på tåget stod de tätt hopslingrade och han sa: Att jag ska utstå all den ensamhet som kommer när du går.
- Håll mig hårt. Jag hatar all denna meningslöshet, hade hon svarat.

Tåget hade rullat in på det nästan insnöade spåret och han hade kysst henne och frågat om han någonsin skulle få träffa henne igen.
- Jag lovar, svarade hon.
Hon hade klivit på tåget och satt sig i en nästan tom vagn och det var där hon satt nu. Halva vägen hade gått. Hon kollade ner på sig själv och såg att hon hade en av hans tröjor på sig. Hon luktade på den och den luktade likadant som han hade gjort på balkongen. Plötsligt började hela tåget att skaka. Hon undrade vad det var som hände och nästa sekund kände hon hur tåget drogs åt sidan och välte. Allt gick så fort men ändå så långsamt. Efter den väldiga kraschen öppnade hon ögonen och tittade på sina händer och sin kropp som var täckta utav blod.
Den sista tanken hon tänkte var: Förlåt älskling, för att jag inte kunna hålla det jag lovade.
Han bara önskar hjulen på tåget var av gummi så han hade kunnat punktera dem. Han bara önskar att tiden hade stannat
Han bara önskar han kunnat vända om.
Han bara önskar att han kunnat få möta hennes läppar igen.