När jag satte mig på tåget som stannade vid den vanliga stationen så kände jag en nervös känsla i magen. Jag kunde inte förstå varför. Jag hade ju åkt till den här staden flera gånger. Fast då var det i andra syften, som att tröstshoppa och liknande. När tåget stannade kändes det som att komma till en annan stad. Staden jag hade varit i tusen gånger kändes på nått sätt främmande. Jag visste inte vart jag skulle men fick hjälp och kom dit jag skulle. Det var bättre än jag väntat mig, ett okänt ställe som ändå kändes tryggt. När jag sedan lämnade min destination och klev på bussen hem bland alla fulla vuxna och föräldrar kändes det ändå bra. Jag satt på bussen hem och lämnade den ack så okända och trygga staden bakom mig med ett leende.